Liket lever!
mars 5, 2012 Ålrajt, jag dödade bloggen av lättja och egoistiska skäl. Men när nöden är som störst är hjälpen närmast och - behold - en kafkasituation på den annars helt kafkafria nya arbetsplatsen uppstod och med den kom inspirationen samt ett nytt smeknamn.
Kalla mig Åsa Parker - läslus om kvällen och hjältemodig brottsbekämpare på dagen.
Jag har fångat en tjyv! På riktigt alltså.
En helt vanlig dag på jobbet, man står och “hum hum piddelipom den bästa produkten på marknaden jomen visst seru s’att den här ska du ha bäst att passa på det är en populär modell”. Samtidigt står två lufsiga typer och lufsar längst ned i ett hörn av butiken där det som av en händelse råkar hänga solglasögon. Och någonstans mellan “jag antar att du har besökt just den här butiken för att du värdesätter kvalitet?” och “men då säger vi så då!” tjuter larmet och lufsarna lufsar raskt ut ur butiken. Min kollegas utrop “Nä nu du!” triggade något i mig och jag satte efter i full kraft. Han hade inte hunnit särskilt långt, tjyven Gustaf, när jag var ikapp. Han stod och tryckte bakom en pappskylt utanför The Phone House och försökte gömma sig, vilket kan vara nog så svårt när man är cirka 190 cm lång och har en knallblå täckjacka med matchande orange toppluva.
Inget av det här är särskilt mycket att väcka brorsan för, det inser jag, men det roliga börjar när jag betraktar mig själv utifrån och hör att jag, samtidigt som jag hytter med ett argt pekfinger åt mannen som är tre decimeter längre än jag och som just stulit från min butik, utbrister “hörrudu, det där är fan inte okej!”. Man kan bara anta att jätten med toppluvan inte har en framgångsrik rövarkarriär bakom sig eftersom han drog fram ett par solglasögon ur fickan och sade “jag ber om ursäkt, det var dumt gjort”.
Redan detta är festligt, men the best is yet to come. Strax efter solglasögonens återlämnande räcktes en skrynklig femtiolapp fram mot mig. “Du kan ta den här också”. Nu var jag som sagt rätt ordentligt uppe i varv vilket möjligen kan förklara att jag tackade nej till slanten och fräste “jag blir fan så förbannad på dig” till Gurra. Svaret är obetalbart:
- Nej, jag ska aldrig göra om’et. Jag lovar.
Inte bara fångade jag brottslingen – jag omvände honom också. Det var rent utav en frälsning som skedde under köpcentrats varma belysning.
Tillbaka i butiken hämtade jag andan, lade ifrån mig solglasögonen och återvände till min kund. Hon såg rätt paff ut när jag sade “ja, vad var det nu vi bestämde? Du skulle ha det bästa?” Hon sade inte emot mig. Vågade väl inte, stackarn. Hon nickade bara tyst, betalade handpenning på 25 procent och gick förmodligen hem och djupandades. Själv skuggboxades mellan kunderna resten av dagen.
Reader Comments (9)
Wow, inte illa! Den dära konverteringen visar också att du tagit till dig mottot att med stora krafter kommer stort ansvar, du va lixom en försäljare, vakt, polis och domare all-in-one, hört att det är dåligt med såna i Sverige just nu.
Och va glad jag blir att du lever igen! Du har varit saknad. Typ.
Haha ja, hon var väl rädd att du skulle jaga fatt henne också ifall hon tackade nej xD
Yaay för inlägget förresten, har saknat bloggen!
åh vilken bra tjuvjagare:)))) supercoolt!!
Stort tack för glada tillrop! Helt otroligt att någon fortfarande besöker den här sidan.
Oj, det må jag säga. Du inte bara lever, du jagar tjuvar också! Bra jobbat Kafka och skönt att ha dig tillbaka. Hoppas det inte krävs sådana här äventyr för varje inlägg...
Haha, bra jobbat! Hoppas bara att inte tjuven pilade rätt in i nästa butik för att stilla sitt kleptomanbegär och lugna nerverna efter ditt utbrott.. Roligt att du är tillbaka, har du läst något bra sedan sist månntro?
ÄNTLIGEN är du tillbaka!
Tack igen! Det känns fint att vara tillbaka.
Det här är ett av det bäst jag har hört! Bra att du är tillbaka. Kom på att jag aldrig skrivit att jag tittar in här då och då och läser. Det är riktigt bra.