Sensationslysten
november 2, 2011 Blah. Det är liksom vad det blir. Mest bara blah. Det jag läser menar jag.
Nu börjar misstanken att det inte är böckernas fel väckas, för kan jag verkligen ha sådan otur att jag drabbats av inte mindre än fyra blah på raken och nyss påbörjat en femte? Knappast. Det verkar synnerligen misstänkt, särskilt som flera av dessa titlar hyllats mer eller mindre unisont, såsom Majgull Axelssons “Moderspassion”, som visserligen tog sig rejält mot slutet men ändå lämnade mig med en känsla av “var det här allt?” efter att tio tragiska levnadsöden harvats igenom. Självmord och självhat och självförsvar och självinsikt och självgodhet räcker visst inte för mig. Eller så är det just där problemet ligger. I all den där egocentreringen.
“The Walking Dead” - zombieserien där jag nyss plöjt bok sju - lider av samma trista sjuka. Vi är nu i ett skede där det, för det eventuella überpuckot någonstans där ute, måste tydliggöras en gång för alla att människan själv är läskigare än alla andra faror hon kan tänkas möta, till och med läskigare än människor som dött och vaknat till halvliv igen i syftet att äta upp sina kompisars hjärnor. Därför får vi följa huvudpersonen Rick Grimes när han patrullerar sitt barrikaderade samhälles gator som friendly neighbourhood police officer och tänker på hur han ska kunna komma på en pigg idé för att få ut skarpladdade vapen ur förrådet och ge dem till sin lille son. Å ja ba: Blaaah! Klipp tills någon får nunan bortskjuten med den där pickadollen!” Och det händer såklart vad det lider. Men färdsträckan känns så lång, så lång. Rick Grimes tänker och känner efter något oerhört och bubblorna som hänger från taket är så stora att de täcker hela sidorna.
Nä, kan någon rekommendera en bok som handlar om något annat än en människa som går omkring och känner en känsla? Inte James Joyce “Odysseus”. Inte alls. Tvåhundra sidor lättsam pang pang vill jag ha. Någon?
Moderspassion, The Walking Dead i Pseudoinlägg
Reader Comments (7)
Ooooookej, du vill ha kaka och samtidigt äta den? Trött på bleh böcker men orkar samtidigt inte läsa nåt vettig som tex Odysseus? Ska du inte förresten läsa min kamp 3 eller är du inte kär i Karl Ove längre? :-/
Har du läst Odysseus? Inte? Det har jag 2 (två) gånger, så fick jag det sagt. :)
Faschinerande tycker jag men smaken är som bekant olika.
Ja pangpang-böcker. Änglamakerskan av Läckberg är ju konstant reserverad och utlånad på biblioteken nu. Håller med Jack, Min Kamp 3 måste väl finnas på läslistan.
Annars kanske du skulle klämma en Tranströmer?
Vad sägs?
Vad sägs om "Berättelsen om Pi" av Yann Martel? Den är verkligen något annat och samtidigt så otroligt smart. Snabbläst. Eller kanske "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten", en hundmordgåta ur en pojke med Aspergers perspektiv. Väldigt bra och annorlunda. LÄS!
Snabbläst och roligt? Då rekommenderar jag Medicinen av Hans Koppel. Ett par timmars ren underhållning.
Å ja ba: tvåhundra sidor pang pang, tack. Inte Odysseues. Å ni ba: "Eeeh, Min kamp 3", "Tranströmer" "Berättelse om Pi" eller... elller... "Odysseus" kanske? Skärp er nu! Rekommendera mig "Pippi Långstrump".
Jamen läs Gone Baby Gone dårå
Pangpang? Har'u provat piratlitteratur? (Jag är helt ny här på din blogg så sorry om jag trampar i nåt enormt klaver här) T.ex Björn Larssons Long John Silver? En BRA bok med pangpang (man måste väl inte förfalla för att man vill ha skoj?) Eller Jasper Ffordes serie som inleds med Var är Jane Eyre. FANTASTISKT!!!