En gymnasist med krossade förhoppningar
januari 5, 2011 Igår var jag lite ledsen på en grej som inte har ett förbannade någe med läsning att göra, så det ska vi inte gå in på nu. Däremot ska vi gå in på vad som hände när jag försökte pigga upp mig själv lite genom att besöka en av mina favvo-boklådor här i staden.
Först såg jag Stefan Sundström i butiken och blev starstruck och smygkollade på vilka böcker han plockade upp och tänkte att allt han tog i naturligtvis var stora mästerverk som jag borde köpa. Direkt efter slog mig tanken att då kommer Sundström märka att jag inte läst det där mästerverket och man vill ju inte göra ett okunnigt intryck i ett såhär tidigt skede av vår bekantskap. Till min stora besvikelse märkte jag strax att han verkade sjukt intresserad av kokböcker och då gav jag upp totalt eftersom jag inte ens kan steka ett ägg och än mindre vispa ihop en liten sufflé eller consommé. (Jag fick googla “lite extra fin mat” precis nu för att komma på något som kunniga människor vispar ihop.)
När jag på grund av butikens ringa storlek tvingades sluta stalka Sundström kom en ung pojke och en ung flicka in i butiken tillsammans. De såg ut som gymnasister. Alltså gymnasister som verkligen vill se ut som gymnasister. Gymnasister med duffel. Pojken var rosig om kinderna och rörde sig vant bland hyllorna, det blev snabbt skrämmande tydligt att han visade flickan sin värld. Han ville imponera på henne. Han hade tagit med henne till en av sina favoritplatser. Han ville dela något med henne.
“Åh, den här, har du läst den”, sade han och lyfte upp Kerouacs “På drift”. Hon svarade att det hade hon inte och vad var det för bok. “Ja, fast man ska läsa den på engelska, då är den bäst”, fortsatte pojken. Ingen respons what so ever från flickan. “Beatnick-generationen…”, försökte den nu lite svettige grabben och flickan hon bara log och skakade på huvudet.
Strax var han vidare till “Den store Gatsby” och berättade att det var hans absoluta favoritbok genom tiderna och att den handlade om klass och status och att den hade filmatiserats med Robert Redford och att… “Är inte den ganska gammal”, sade flickan då. Jag svär, jag kunde se små delar av den här pojken dö inför mina ögon. Hans förhoppningar bara rann mellan fingrarna. Det gick inte alls som han hade tänkt sig det där. Men, jag måste ge honom att han inte gav upp lätt. Ett stort antal titlar, ypperligt valda av en gymnasist som verkligen vill vara en gymnasist behandlades, bland annat “Jules och Jim”. Tyvärr hjälpte ingenting. Efter vad som verkade som en evighet plockade flickan själv upp en bok, och jag hoppades så, åh vad jag hoppades för denna arma pojke, hoppades att hon skulle säga något som levde upp till hans förväntningar, välja något som levde upp till hans förväntingar. När jag tittade, nästan mellan fingrarna, såg jag att det var “Pulp” hon höll i. Bukowski? Ja, ja, ja! Nu skulle allt bli bra igen!
“Åh, tror du att det är den här som de gjorde den där filmen ‘Pulp Fiction’ på? För den var ju bra”.
Kniven i hjärtat. Det går inte att beskriva på annat sätt. Där och då gick det upp för den arme gymnasisten som kommit till en liten bokhandel för att imponera på sitt hjärtas dam att hon inte var den han ville att hon skulle vara. Hon var inte hans Penelope, hans Julia, Beatrice. Hon var bara en vanlig tjej som råkade ha lovikavantar och en ganska rar röd kappa. Jag led helvetets kval med den pojken, tro mig. Fy fan för att vara ung.
Den store Gatsby, On the Road, Pulp, Ungdom i Skönlitteratur
Reader Comments (17)
Åh herregud, mitt hjärta blöder. Det var fan inte kul att vara ung och kär i allt som rörde sig.
Precis som det är några 80-talister som läser Fitzgerald, Wilde, Musil, Proust? Men måste ändå gilla hennes krasch och brinna stil, filmatisering av pulp fiction, hehehe, priceless
Aah, fantastiskt fint. Både händelsen och beskrivningen av den.
Stackars kille! Men vilken händelserik tid du hade i bokhandeln. Värsta äventyret ju :)
Riktigt snyggt berättat också, Åsa. Hatten av till dig.
Tack för berömmet allihop! Uppenbarligen utspelar sig ett och annat livsavgörande ögonblick i boklådor. Ett starkt skäl att handla mindre på nätet, månne?
Åh, jag får ont i hela hjärtat när jag läser om den stackars killen. Han hade lika gärna kunnat vara jag. Ja, fast kille då. Och så Sundström med. Hade jag varit du hade jag nog svimmat lite osnyggt någonstans tror jag. Fantastiskt beskrivet!
Haha, väldigt kul historia!
Sånt här får mig att vara så nöjd med att vara 36. Tillbaka till tonåren igen = värsta mardrömmen.
Jag inser med ens vilka fördelar det ändå hade med att vara olyckligt kär under gymnasietiden. Jag minns hur jag läste precis vilka pretentiösa böcker som helst (Keroac är bara förnamnet om vi säger så), och hade långa imaginära konversationer med min älskade om innehållet. Så som det nu blev i mitt liv så blev mitt hjärta åtminstone inte krossat för att han inte delade min passion för Holden Caulfield eller Romeo Montague.
(Men min bild av Stefan S fick sig en törn. Kokböcker??!!)
Ja, fifan för att vara tonåring. Det unnar man inte ens sin värsta fiende. Men Vixxtoria, precis som du säger, kärlek kan verkligen få dig att anstränga dig lite extra.
jag blev så starstruck av att springa på Stefan Sundström att jag inte kunde säga nått vettigt alls så du kanske var klok som bara spionerade?
Underbar text! Detta är ett stycke stort drama. Nu skrev i och för sig skådespelarna dialogen, men det var ändå du som valde ut citaten och gjorde de sköna kommentarerna. Imponerande skrivet, får jag säga.
Håkan - Tack! Jag blir alldeles generad. Nästa gång jag är inne i den lilla bokhandeln ska jag lämna ett tackbrev till gymnasisten som kan förvaras bakom disken till nästa möte.
MariaH - Spionage ska inte underskattas. Ibland misstas tystnad för coolhet. Jag ska verkligen öva på att hålla käften mer, av just denna anledning...
Ah, underbart! Bade handelsen och ditt satt att beratta den!
Stackare, det var verkligen inte latt....kanske inte for nagon av dem....
Apropå Stefan Sundström och kokböcker: http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/man-ska-inte-lata-sig-klappas-pa-huvudet . Vilken kille
Aww. Stackars liten.