Torr, dammig, tung, motståndskraftig och tjock som satan, eller?
september 6, 2010 Tegelsten. Smaka på ordet. Tegel - torrt, dammigt, lite kritsmak kanske. Sten - tungt, grått, motståndskraftigt. Den litterära tegelstenen då? Torr, dammig, tung, motståndskraftig och tjock som satan, eller? Nja, mest bara tjock som satan, tror jag.
Jessica på Ord och inga visor har utlyst en tegelstensutmaning för hösten som går ut på att du ska läsa minst två romaner som är klart tjockare än genomsnittsberättelsen. Tidsgränsen går vid terminsslutet i sann gammal skolanda, vilket såklart tilltalar en lärarjävel som jag själv. Klart jag hakar på!
Nu återstår problemet att välja titlar, för antalet författare med svårigheter att begränsa sig äro otaliga. Jag har funderat på “Vredens druvor” av John Steinbeck, “Pickwickklubben” av Charles Dickens och “Blonde” av Joyce Carol Oates. Ibland har jag tagit ett riktigt och djupt andetag och viskat “Moby Dick” för mig själv, men sedan gått och tagit ett glas kallt vatten, för den boken är ju, som ni alla vet vid det här laget, min litterära nemesis.
Nu skulle man kunna tro att detta beslut är det stora och viktiga, men det är fel. Det stora och viktiga beslutet är nämligen redan taget. Igår kväll började jag läsa den första av mina två tegelstenar och i morse fick jag bära den i en separat papperskasse för att kunna läsa på bussen eftersom detta härke till bok inte ens får plats i väskan. Håll i er nu - fanfar á la melodikrysset - jag har börjat läsa “Det” av Stephen King. En bok som vänner och bekanta samt trogna läsare av bloggen vet är en av de böcker som närmast definierat mig som människa. Tidigare inlägg ger bakgrundshistorien. Ännu har jag bara hunnit fyrtio sidor eller så och rent obejktivt har de inte varit läskiga alls, men jag vågar ändå inte ha boken brevid sängen får då kommer Pennywise the dancing clown med hundra procents säkerhet att studsa ut från bokens pärmar, väcka mig genom att tuta i någon gammal gummituta och sedan slita av mig armarna. Jag har väckt monstret. Nu kan vad som helst hända. Någon som kan rekommendera en prisvärd terapeut?
Det, Stephen King, Tegelstenar, läsutmaning i Skönlitteratur
Reader Comments (4)
Den är ju snorläskig ur alla perspektiv sett redan från början. Lille Georgie i sitt regnställ som följer den där förbannade pappersbåten. Ågren. Jag hade både den och Pestens tid i min hög i början av sommaren, men valde för säkerhets skull den mindre läskiga där världen går under och Satan har för avsikt att ta över. Förvara boken i frysen, som Joey i Vänner gör med otäcka böcker.
Vad kul att du är med i utmaningen i alla fall, men jag hoppas att Det inte ställer till med sömnbekymmer för dig. Jag klurar fortfarande på vilka mina två tegelstenar ska bli (har ju en del att välja på i hyllorna). Decisions, decisions...
Projektp - Tyvärr kan varken kyl eller frys öppnas eftersom risken är alldeles för stor att möta Stan the Mans gapskrattande huvud därinne...
Jessicka - Det borde nästan med sina drygt 1300 sidor räknas som två tegelstenar. Som du förstår kommer det dröja bra länge innan jag behöver börja fundera på vilket mitt andra val ska bli.
Ja, det förstår jag verkligen. Den kan absolut räknas som två tegelstenar. :)