Kafka, släng dig i väggen, och ta sats!
augusti 6, 2010 Det finns all anledning att fundera över titeln på den här bloggen. Vissa saker är kanske mer självklara, åtminstone för er litteraturnördar där ute, som till exempel att jag har Kafka som husgud, men också att “Kafka på stranden” av Haruki Murakami är en av mitt livs stora läsupplevelser. Men, utöver detta, är det också så att det på mitt jobb skrämmande ofta uppstår rent kafkaeska situationer. Visst, stundtals snarare farsartade, men det är också för att jag försöker tillämpa teorin om att man måste skratta för att undvika att bli galen… Eftersom jag haft semester har det inte varit mycket att rapportera under rubriken “Kafka på jobbet”, men nu ska här bli andra bullar, för på onsdag har jag och mina arbetskamrater inbjudits till kickoff.
Igår damp ett brev ned på hallgolvet, det var från min arbetsplats och det var inte ens igenklistrat. Inuti kuvertet låg ett hopvikt A4 där information om denna kickoff fanns att finna. Först står det att det inte ska bli som förra året. Nähä, där ser man. Förra året åkte vi buss i två timmar för att sedan åka tågbana i en kvart. Min chef körde tågbanan utklädd till lokförare anno 1940 och skojade till det ordentligt när han uttryckte “nu är väl alla med på tåget?”. Förra året skrattade vi allra pliktskyldigast. Förra året fanns ingen vegetarisk lunch. Men, det var förra året det. I år ska det alltså inte bli som förra året.
Det jag ska tänka på i år, enligt brevet från min chef, är att ta med mig en kam eftersom jag ska fotograferas och det är tydligen önskansvärt att jag är snygg i håret på bilden. Ja, inte bara jag alltså, utan hela kollegiet. Och vi ska alla ta med oss en kam. 115 kammar blir det totalt. Jorå s’att. Paraply skall också medtagas, utifall att, och en varm tröja. Vi ska inte, observera i n t e, ta på oss “bästa sandhamnsutstyrseln”, vilket annars är vad lärare är kända för. Att med omsorg välja sandhamnsutstyrslar.
Bifogat brevet finns så till sist en bild av min chef. Han har badbyxor på sig på bilden. Jepp. Chef iklädd tajt badbralla. Säg mig, är jag helt ute och cyklar nu om jag vågar mig på att påstå att sådant inte sker regelbundet på andra arbetsplatser, typ myndigheter, fabriker, kulturinstituioner, butiker eller restauranger? Alla vi 115 kollegor står nu således med en kam i högsta hugg och tittar på vår chef i badbyxor och undrar: vart är det vi ska, och vad ska vi göra? Jo men det, mina vänner, det är hemligt. För att förtydliga:
Hemligt resmål med hemligt syfte.
Medtag kam.
Jag har bara en sak att säga: Kafka, släng dig i väggen, och ta sats.
Reader Comments (11)
Visst är dessa välkommentillbakabrevfråndenkäckechefen alldeles underbara. Vi slapp som tur var några badbyxfoton, men fick i alla fall en genomgång av fotbolls-VM och telias kundservice och chefens syn på deras kvalitetsbegrepp. Detta ledde självklart in på ämnet att vi (till skillnad från telia?) ska stå för RIKTIG kvalitet. Joråsåatt...
Det händer alltså också på andra arbetsplatser! Men, skolor då, såklart. Rubriken till mitt brev är : "VÄLKOMNA TILLBAKA TILL ETT NYTT LÄSÅR DÄR MÅLEN SKA FYLLAS!!". Jepp, med versaler. Jepp, med två utropstecken. Vad var er?
skolvärlden är underbar!
Och då antar jag att "underbar" är en variant på "man måste skratta, annars blir man galen"?
Kan inte chefen i badbyxor klassas som sexuella trakasserier?
Ha! Mycket tveksamt, han försökte nog snarare vara lättsam och skojig. Det fanns inget sexuellt med den bilden what so ever. Men man kan ju onekligen fråga sig vad reaktionen blivit om en kvinnlig chef skickat bild på sig själv i baddräkt till personalen.
Ojojoj, det låter onekligen spännande. Eftersom min chef meddelade sista dagen innan sommaren att hon slutar eftersom hela våren rent ut sagt var för jävlig (bland annat), så är bilden på chefen i baddräkt utesluten, liksom någon som helst inbjudan till vad som helst i kick-off-väg. Så kan det också gå...
När det gäller namnet på din blogg så är just namnet största anledningen till att jag har hittat hit. Kafka är nämligen en av mina husgudar också. Har ett flertal.
Hallå i hängmattan!, så löd rubriken med endast ett utropstecken, men ändå ganska hurtigt. Dessutom kom brevet alltför tidigt för att anses vara trevligt på något sätt. Några dagar innan det är dags att börja räcker gott och väl.
Bokmania och Enligt O - Det värsta är väl ändå att ingenting längre förvånar?
Haha, vilket fantastiskt inlägg. Glöm inte att rapportera om kick-offen sedan, man blir ju väldigt nyfiken...
Jessica, imorgon smäller det. Det är inte annat än att man känner att man borde ha med sig kameran...