Två trista liv på 166 trista sidor
juli 21, 2010 Jag tycker att Stephenie Meyer är en lysande strateg, det tycker jag verkligen. Hon verkar onekligen också ha fingret i ungdomsvädret så pass att hon känner vartåt det friskar på. Dessutom är hon produktiv. Allt detta är i plusspalten på min lista. Tyvärr är det också de enda sakerna i plusspalten. Minusspalten fortsätter ända in i evigheten. Tomtens julklappslista är i mitten av december kortare än vad min minuslista över Stephenie Meyers liv och gärning är. Men, let’s face it, vissa punkter är viktigare än andra. Att hon har för mycket läppstift är kanske inget vi behöver grotta in oss i fullkomligt just nu? Så, jag är ledsen alla fina tonårsflicke-elever som har Meyer som husgud, men ni kommer inte bli glada nu. Kanske är det bäst att ni slutar läsa rentutav?
Stephenie Meyer, din konservativa, mormon-höger-galning, du borde skämmas! Det är en stor skandal för vår tid att en författare med ett kvinnoideal som hör hemma på stenåldern får en sådan spridning bland unga människor. Att någon med så mycket inflytande får tuta i flickor att det finaste en kvinna kan göra är att offra sig för mannen och ge upp sitt liv för honom, alltså inte bara en kropp med puls då, utan också karriär, egna pengar och möjligheten till ett rikt socialt liv. En kvinnans lott om Meyer får bestämma, är att hålla ihop familjen och se till att alla håller sams, män brusar ju så lätt upp, särskilt när de är hungriga, och det måste man vara förstående inför. Blåmärken, brutna revben, uppskuret ansikte och liknande får man helt enkelt vara beredd att utstå från mannen man älskar, det är kärlekens pris i Twilightvärlden. En värld som miljoner flickor skulle ge sin högra arm för att få leva i. Det är beklämmande.
Jag har läst samtliga böcker om menlösa Bella och Edward the stoneface, det är nästan en svensklärares plikt, i alla fall om man arbetar med tonårsflickor. Nu senast läste jag på några timmar ut “Bree Tanners andra liv” som är en parallellhistoria till grundstoryn. Lämpligt nog släpptes den någon månad innan den tredje filmen, “Eclipse”, där vi får bekanta oss med denna Bree Tanner, hade premiär. Som sagt, strategiskt. Så mycket kan jag säga, att till min stora förvåning fanns inget förhärligat kvinnovåld med i denna bok, vilket var klart positivt. Man får vara glad åt det lilla. Inte heller berättas det om några män som efter att ha kastat ett öga på ett spädbarn bestämmer sig för att denna bebis är kvinnan i hans liv, bara hon växer ur blöjorna först. Dessutom var boken ringa 166 sidor lång, till skillnad från de tidigare delarna där Meyer verkar ha fått betalt per ord.
Problemet är bara att “Bree Tanners andra liv” är helt ointressant. Den tillför inget. Jag bryr mig inte. Bree Tanners första liv, som vi får veta mycket lite om, bryr jag mig inte heller om. Hon hade en dum pappa. Jaha? Hon rymde hemifrån och blev bjuden på hamburgare av en vampyr. Och? När jag börjar min läsning av boken vet jag redan att huvudpersonen kommer dö och när hon väl gör det skiter jag i vilket. Inget kvalitetstecken direkt. Men omslaget är snyggt, synd bara att det är bortkastat på en så ofattbart trist historia.
Reader Comments (9)
Det verkar alltid vara bättre att höra dig berätta om Twilightböckerna än att läsa dem själv.
Ja, herregud, läs dem inte själv! Det finns en massa bra böcker därute som du kan läsa istället. Något mer du vill att jag ska redogöra för istället?
Jag har aldrig haft nån större lust att läsa Marianne Fredriksson...
Jag har inte last en enda bok av henne, men jag har den forsta nagonstans hemma i Sverige, och drar mig for att lasa den. Hysterin ar alldeles for stor, och jag ar saker pa att om jag laser den sa komemr jag att dras med, vare sig jag vill eller inte.
Dessutom, bra rutet! Skont att nagon ser Meyer for det hon verkar representera (och som jag markt i intervjuer med henne) ett forlegat kvinnoideal!
Jo, masspsykos är ju sällan något positivt. Milleniumtrilogin... Oprah... Beatles...
Håller med om din åsikt om omslaget, vilket gäller alla Meyers böcker, utom kanske den andra. Synd att slösa sådan snygg layout och bild på så dåliga böcker.
Å andra sidan kan man unna ungdomarna att få läsa några snygga böcker. I USA och England har man liksom fattat att omslaget ska locka till läsning, men svenska kids får stå ut med vad skit som helst nästan.
Om böckerna är så dåliga, varför är det så många som tycker de är bra då?
Jadu Theres, det är en av livets stora frågor. Ungefär som varför nazismen var så himlans inne där ett tag på 30-talet.