Nu tar jag Parfymen till slakt - rond 2
juli 12, 2010 Tänk om bara Jean-Baptiste Grenouille levde på riktigt och kunde få se (lukta?) hur folket slöt upp bakom honom och försvarade hans livshistoria efter min attack för någon vecka sedan. Alltjämt strömmar kommentarer in och nu senast damp en ny vinkel upp, levererad av Illusionernas blogg.
Haha, ja det var en kul sågning!!
Men jag undrar, för jag tycker boken är jättebra, meningen är ju att boken ska vara en svart buskiskomedi. Det är ingen allvarlig bok, utan en mustig skröna. Det var där filmen gick fel, när de försökte få den att närma sig thrillergenren. Det här blev inte mycket till fråga märker jag. Jag bara undrar, förstod du att humorn var med flit så att säga…?
Okej, illusionisten menar alltså att jag fullkomligt kan ha missat bokens mål och mening. Süskind är avsiktligt skojig och buskisgalleriet är med omsorg valt för att få mig att skratta sådär så hela magen hoppar. “En svart buskiskomedi.” Jag måste erkänna, när jag först läste kommentaren tänkte jag “hjälp, nu är stunden kommen. Jag är avslöjad som helt bakom flötet och kan inte ens genreplacera en bok rätt trots min långa utbildning och digra litteratursamling. Så ytterst genant”. Sedan lugnade jag ned mig med kännandet och började tänka istället och kom fram till att nej, jag tror inte för ett ögonblick att Parfymen är menad att vara en lustig historia, att vi ska skratta åt den där token med snoken som springer runt på bygden och klubbar ihjäl småbrudar och gör häxbrygd av nån vaxbit han tryckt in mellan benen på dem. Nej, jag tror faktiskt inte det. Men den delen då han blir sådär dödssjuk och får blödande bölder över hela kroppen då, är det kanske lite “mustig skröna” över den grejen? Knappast. Och är det så har Süskind bommat än värre, för vilken sjuk jävel skulle tycka att det var roligt? Troligare är då att Illusionernas blogg helt sonika skapat sig en illusion om att boken är vitsig, kanske som ren överlevnadsstrategi, vad vet jag? Gud vet att en sådan behövs.
Trots allt, riktigt säker kan man såklart aldrig vara. Sagt och gjort, jag började göra lite research. Och döm om min förvåning, men ingenstans kan jag hitta en recension, baksidetext, blogginlägg eller liknande som använder ordet “skrattfest” i sin bedömning av Patrick Süskinds storsäljare. Ej heller “tamejtusan det roligaste jag läst sen Kronbloms julalbum!”. Inte ens ett “jag höll på att garva läppen av mig”, har någon uttryckt. Däremot återkommer orden fascinerande, intressant, otäck, läskig och bisarr förvånansvärt ofta. Vad det gäller genre har jag hittat såväl thriller som historisk roman, vilket är om möjligt ännu mer rubbat än allt annat som har med denna berättelse att göra.
Käre bloggarkollega, vi får nog enas om att tycka olika i den här frågan, men jag kan glädja dig med att buskis är helt på tapeten just nu. Rent modernt verkar det som. I dagens DN kultur till exempel får Stefan och Krister två hela sidor att flabba vidare på, och jisses Amalia, den däringa Åsa-Nisse ska ju spelas in igen med guldbaggevinnande stockhomare i huvudrollerna. Det är bara att hålla till godo, som kärringen som fastna me röva i… Nej, jag pallar inte.
Buskis, Parfymen, Patrick Süskind, Sågningar i Skönlitteratur
Reader Comments (14)
Hahahahaha, "en svart buskiskomedi", hahahahahahaha! Det är ju jättekul! Jag måste nog ta och läsa om Parfymen (som förstås även jag älskar) med det perspektivet för ögonen...
Du är en pärla :) Stort tack för dagens skratt!
Jag tror detta inlägg borde ha titeln "Nu tar jag Illusionernas blogg till slakt" i stället, för maken till karaktärsmord har väl världen sällan skådat. Men det är lugnt. Typ. :)
Jag v e t att jag är i minoritet i denna fråga, ingen annan jag känner har läst Parfymen på samma sätt, vilket jag borde ha klargjort i min kommentar. Däremot är det flera (en) som kommit att uppskatta boken m e r efter mitt påpekande, så ja, Mikaela, läs om du.
Till mitt försvar, vem kan ta Parfymen på allvar? En roman där huvudkaraktären gör en parfym med lukt av död katt? Där Jean-Baptiste ligger begravd i bergen och dricker dagg från sten för att överleva? Som slutar med ett stort groppeknull? Den personen är j a g rädd för. Jag vägrar tro att detta är skrivet utan att författaren dragit på munnen (hur till vida han är en "sjuk jävel" på grund av det lämnar jag osagt). "Buskiskomedi" kanske är för starkt ord för vissa, men visst har romanen en dragning till skrönan.
Här är i alla fall en person som tyckt som jag, om vi nu ska leka den leken:
http://www.goodreads.com/review/show/29255599
Anyway, det var många år sedan jag läste boken, jag kanske fattade helt fel. Det har hänt förr. Tack för att du lagt din tid och omkring femhundra ord på att klargöra det inför allas ögon. Tack. :)
Åsa, jag måste säga att ju mer jag tänker på ditt inlägg, desto mindre "okej" känns det. Det känns oerhört lumpet av dig att ta min kommentar som jag i god tro postat på din blogg och använda den för att förödmjuka mig i ett helt nytt inlägg. Det skulle jag aldrig drömma om att göra mot någon på min blogg. Aldrig någonsin.
När du skrev att du blev inspirerad av min kommentar och skulle skriva ett nytt inlägg på det, trodde jag att du på sin höjd skulle skriva om hur olika man kan läsa en bok, Inte detta. Om du diskuterat det med mig vidare i kommentarfältet hade varit helt okej, men att på detta sätt skapa ett nytt inlägg vars enda syfte är att berätta hur korkad jag är känns sårande. Jag har så klart också skrivit elakt om folk ibland på min blogg, men alltid om personer som är i någon sorts auktoritetsposition. Inte om en fellow bloggare. Vi ska väl hålla ihop?
Att skriva som du gjorde att du var rädd att vara "avslöjad som helt bakom flötet och kan inte ens genreplacera en bok rätt trots [d]in långa utbildning och digra litteratursamling", men att du pustade ut när du insåg att det var jag som hade "fel", vad säger det då implicit om din åsikt om mig, m i n digra utbildning? Min blogg? Det är taskigt och plumpt beteende och bloggande.
Nu vill jag inte skapa en alltför stor storm i detta lilla, lilla vattenglas. Jag blev mest förvånad över dina val denna dag. Om det var ditt uppsåt att såra, så okej. Då skiljs våra vägar här. Men om det, som jag tror, i n t e var meningen, ta detta tillfälle i akt att begrunda vilken ton du vill ha på din blogg, vad som känns rätt för just dig publicera. För det kan ingen annan än du diktera.
Jag vet att jag kommer fundera både en och två gånger innan jag skriver något elakt nästa gång, så det viset har du kanske hjälpt mig något. Peace out,
/IB
Hej igen...
He he, årets överreaktion?
Med svalare sinnelag och kroppstemperatur återvänder jag till detta ditt inlägg. Jag inser att du inte ville vara taskig, utan mest bara skämtade. Du förvarnade ju mig dessutom både i ditt förra inlägg och på min blogg (vilket jag såg först nu). Tycker fortfarande att det var lite väl hårt att sätta mig i centrum för detta förlöjligande, men det är väl spelets regler. Det var ju jag som började, trots allt, inser jag nu. Jag var bakfull när jag skrev min ursprungliga kommentar och har varit ute i värmeböljan hela dagen i dag, så mitt huvud har inte varit helt närvarande under denna "fejd". Jag har gått på magkänsla...
Yeah, yeah, nu slutar jag innan jag skriver något mer jag får ångra. Jag gillar verkligen din blogg, det var därför jag blev så irriterad på vad du skrev om mig, antar jag. Borde hålla mig borta från nätet när jag har solsting... Tack och hej.
IIllusionernas blogg - jag tycker ändå att det är tråkigt att du tog illa vid dig, även om det gick över snabbt. För mig handlar hela den här diskussionen främst om boken Parfymen, en bok som hela världen tycks älska och jag kan för mitt liv inte begripa varför, som du nog märkt. Bloggande och litteraturkritik handlar ju heller inte om att vara överens, kanske till och med snarare det direkt motsatta. Att du gillar min blogg blir jag glad att höra, jag i min tur blev ledsen av att läsa att du uppfattat det som att jag kritiserat din eftersom jag tycker att den är vass och välformulerad. Din ton var också en anledning till att jag trodde att du skulle kunna ta en känga. Fredspipa!
Åh jag brukar kunna ta en känga! Vanliga dagar! Då kan jag ta kritik som din och se humorn i det hela, men i dag - i värmen och i överarbetat tillstånd - bidde det för mycket. Jag försöker att inte ta litteraturen eller mig själv på alltför stort allvar, jag vet inte vad som gick fel i dag.
Fredspipa!
Jag bryr mig inte ett dugg om Parfymen, jag gav den en svag trea i betyg en gång i tiden och kan alltså sälla mig till någon slags diplomatisk mitt. Men att buskisen är på uppåtgående, det finner jag långt mer upprörande. Merde! Hur kunde det hända?
Jag tycker det här var roligt, det blåste över fort med fredspipor och allmänt vitflaggsviftande dock. Jag tror ni borde spä på mer, kanske kasta in oanständiga ord och möjligen göra diverse påhopp på olika fysiska attribut hos varandra? Innan ni vet ordet av delar ni vänstersida i aftonbladet med Blondinbella och co. Det vore väl nåt? Huh?
Hahaha! Vilken oerhört rolig text. Dina texter om Parfymen är dock främst _välskrivna_. Du visar med all tydlighet vad du tycker om boken. Jag undrar mest vad alla andra ser hos den. IB berättade vad han tycker men vad säger alla andra? Varför är Süskinds bok så omtyckt?
a-lo, håller med dig fullkomligt gällande buskisen, vad händer härnäst? De där dassböckerna, kommer de lånas ut på biblioteken kanske? Någon måste hållas ansvarig för detta, men vem? Robert Gustafsson?
Sophie - Ge mig en kommentar att gå igång på bara så kan jag mucka gräl med dig i sann kvällstidningsanda. Om inte annat kan litteraturvärlden behöva lite mer hetta, just nu känns det mest som en massa pösiga magar som sitter och pöser ikapp medan de dunkar varann i röggen och dricker konjak.
Berra - Tack! Det känns fint att ha ett fan. Och jag håller absolut med dig, kan någon förklara mysteriet med Parfymens popularitet?
Åsa, kära vän,
Trots din uppmaning har jag först nu tagit mig en titt här, och då särskilt denna pennornas kamp. Vilken fantastisk läsning!
Jag skall nu läsa övriga inlägg, men du har redan nu fått ytterligare ett fan!
/Violinisten
Åh, kära du, vad härligt att få ett fan till min blogg, i synnerhet under just detta inlägg. Känner mig rätt ensam i frågan om Parfymen... Hoppas du tittar in ofta hädanefter! Gud vet att varje kvinna behöver en violinist på sin sida.