Rädd, räddare, räddast

I morgon är det dags för bokhoras middagsträff för bokbloggare. Min pojkvän har köpt en ny kjol åt mig för att jag ska känna mig tuff och våga gå dit trots att jag med all säkerhet känner på mig att det är där och då som jag slutligen kommer att bli avslöjad som världens största bluff. Nu är sanningens ögonblick i antågande och det kommer att bli allmänt känt att jag egentligen bara går runt och låtsas som att jag kan något eller har förstått något. 

I mina skräckfantasier föreställer jag mig att det kommer att bli någon gång lagom till kaffet (ett tag ska jag väl ändå lyckas hålla skenet uppe) som alla runt långbordet kommer att, som en man, resa sig upp, peka på mig och säga “vad gör du här”, med förebrående, myndiga röster. Kanske lägger de till ett “skäms” också, eller “trodde du verkligen att vi skulle gå på det där billiga knepet med kjolen”. Dessutom har jag i min fantasi beställt in ett stort jävla glasståg, överdådigt dekorerat med non stop och varm hallonsås, medan alla andra tagit en tjusig calvados till kaffet. Kanske har jag också av någon outgrundlig anledning fått för mig att det är en bra idé att visa mina färdigheter vad det gäller att balansera en sked på näsan. Ja, just så. Så kommer det såklart att bli.

Eller, vänta lite nu. Jag tyckte inte ens om non stop när jag var liten och inte gör jag det nu heller. Men, jag är rätt vass på den där balanskonsten… Äh, om jag överlever morgondagen, då ska jag belöna mig själv med det där oförskämt dyra bokskåpet från Stalands Interiör. Håll tummarna kamrater, det kan jag behöva!