I ett vardagsrum nära dig...

… ligger Karl Ove Knausgård på ett skåp och ropar “min läsare, varför har du övergivit mig?”, ja, fast på norska då, så det blir “min lesere hvorfor har du forlatt meg?”. Och det kan jag tala om varför jag har gjort. Jo, Karl Ove, nu är det så här att jag tycker att det är jobbigt att bära min inbundna roman som den sista droppen vatten till och från jobbet varje dag. Därför bytte jag ut dig mot en pocket som jag kan älska ihjäl istället. Det är det första skälet. Ett annat är att jag faktiskt tycker att du är ganska pladdrig. Ja, du får ursäkta, dina ord är säkert väl valda, men de är så himla många att jag började bläddra tjockt efter ett tag. Javisst, jag hör, det är mitt tålamod det är fel på och inte ditt språk, men hur detaljerat behöver man beskriva en promenad till bussen egentligen? Alltså, ärligt talat. Ja, och så är det detta med pappa-issues. Det har varit tillräckligt med sådant i år. “Husfrid”, “Kejsarn av Portugallien”, “Brevet till fadern”, “Bara kärlek kan krossa ditt hjärta”, “Hamlet”… Enough already! Jag pallar inte med din trasiga farsa också.

När du spänner blicken i mig från ditt brandgula omslag så blir jag helt knäsvag och svettig, det är sant, men utseende är faktiskt inte allt. Donna Tartt ser mig på ett sätt som inte du gör. Du ser bara dig själv. Jag är kär i dig ännu Karl Ove, men vi behöver ta en paus ifrån varandra, och ja, vi får träffa andra under tiden.

Comments

[Wiola]

Tack Åsa för att du får mig att skratta...... Karl Ove vi behöver ta en paus moahahahahah!

[Åsa]

Tack Wiola för att du skrattar! Jag och Sophie märkte ju när vi lyssnade igenom våra podcasts att vi skrattade lite väl hjärtligt åt oss själva, så det känns tryggt att veta att det finns fler därute som faller in.

[a-lo]

Jag sällar mig till skrattkören. Stackars Karl Ove, men nu kanske han lär sig en läxa.

[Åsa]

Stackars Karl Ove? Det är ju mig det är synd om! Jag trodde ju att vår romans skulle bli så fantastisk och så blev den så snabbt helt slentrianmässig.