Det är mycket nu
december 1, 2010 Jag är inte död. Jag kan gott förstå om någon har gått omkring och misstänkt att så är fallet, men jag är alltså vid liv och har hälsan i behåll. Jag har bara haft lite för mig sedan i lördags. Bland annat har jag:
Sett “Stormen” på Dramaten och irriterat mig på att Örjan Ramberg inte kan tala ur skägget. Passade också på att återförälska mig i Jonas Karlsson.
Läst ut den grafiska romanen “The Walking Dead” samt börjat följa TV-serien med samma namn vilket har lett till ännu värre sömnsvårigheter än vanligt för min del. Zombies måste verkligen vara det läskigaste jävla påhitt som finns.
Tröttnat lite på “Min kamp”, kanske mest för att den ska vara så förbannat hajpad precis hela tiden och att man aldrig verkar kunna få läsa boken ifred.
Läst ut Jane Eyre och spelat in sista podcastdelen om boken tillsammans med Sophie, samt suttit och redigerat vårt röriga samtal till något som kan verka begripligt för andra.
På kafkajobbet har jag tagit del av en, åtminstone för mig, helt obekant avslutningsfras i ett mejl från en jättearg förälder: “Å det bestämdaste!” och så en underskrift på det.
Beslutat att delta fullt ut i Ord och inga visors tegelstensutmaning och därför börjat läsa “Den hemliga historien”, trots att “Det” egentligen var utmaning så det räckte med sina dryga 1300 sidor.
Plöjt Marie-Chantal Longs ungdomsroman “Vad hatet gör kan ingen fatta” och misslyckats kapitalt med att skriva ett intressant inlägg om boken. Bara att stryka och börja om.
Stoff fattas således inte. Tid däremot. Jag återkommer. Å det bestämdaste!
Reader Comments (6)
Jonas Karlsson är alltid suverän, men Ramberg ojämn.
Å det bestämdaste!? Jag ser framför mig hur personen i fråga står med armarna i kors efter att just ha illustrerat sin bestämdhet med att stampa foten i marken.
Enligt O - Jag håller med dig som vanligt jag!
Sophie - Ja men precis så var det nog. Hennes son får inte betyg nu i jul och mamman ville låta påskina att detta var överraskande. Nu vill hon bara göra klart för mig att det är min förbannade plikt att få honom att nå målen vare sig pojken gör något på lektionerna eller inte!
Vad kul att du tar tegelstensutmaningen ett steg further! och jag har ungefär lika lite tid som du och har ändå kommit in i någon slags blog mania, kommer på massa idéer och bloggar mest hela tiden. Börjar f.ö också tröttna på Min kamp innan jag ens har läst den. Väntar på pocket istället och kanske lite längre ändå för nu kräks man nästan min kamp över frukosttallriken känns det som - å det bestämdaste!
Jessica - Om jag inte hade fått mitt ex signerat av Mr Knausgård himself hade jag kunnat följa trenden och skicka dig en bok efter att jag läst klart den. Finns det något annt du vill ha istället? Ett sönderklottrat ex av Jane Eyre till exempel?